Ja det är mycket som flyger runt i mitt huve just nu, härom natten drömde jag att jag kom in på skolan i umeå, och jag hade panik över att jag skulle fixa lägenhet, ta massa studielån och allt där till.

Det är redan mitten på juni och skolan börjar isånnafall i augusti, ska lilla Jennie tordas flytta helt själv till en ny stad, utan min familj, utan mina vänner och utan min Kim? Men en röst säger -Så klart du klarar det där, du vill ju göra nått nytt? Våga ta steget! Östersund finns alltid kvar, är bara flytta hem igen om man inte trivs. Det löser sig ju alltid, som jag alltid säger. Men det är mycket tankar runt allt. Om jag inte kommer in då, vad händer då? INTE ett år till av att bara gå jobba här hemma, spendera alla pengar på massa onödiga saker. Nej då blir det nog norge, sen resa en sväng? Sen söka in på skolan igen till nästa höst.

Men om jag skulle komma in måste tänka positivt, tre år går fort, jag får en utbildning som jag vill ha, kan jobba nästan vart som helst och det är ett yrke jag alltid kan falla tillbaka på om jag nu en dag skulle komma på att jag vill göra nått annat ett tag. Jag ska försöka få med mig Kim och flytta till mig i Umeå, istället för hem till östersund när han muckar i november. Mina vänner får komma och hälsa på mig jämt :) och jag får åka hem hälsa på dom och min underbara familj ofta. Det blir nog bra till slut iallafall, allt löser ju sig som sagt!

Just nu saknar jag min prins så mycket, känns som det var evigheter sen jag fick kramas med han!